Igår utöver träningen hann vi med en söndags fika uppe i centrum med min kompis Caroline. Hundarna hade innan varit ute på aktivering och fick också gå upp till centrum så att varva ner och lugnt sitta med var inga problem alls!
Mitt i vår trevliga söndags fika dyker en mops upp, den står länge länge och kollar in mina vovvar. Jag tittar mig omkring och ser endast en barnfamilj en bit bort. Mopsen verkar iofs helt ofarlig så ingen fara på taket men vi sitter ute i en park där folk har picknick och t.o.m solar om sommaren - vad gör lilla hunden 30meter ifrån sina ägare?
Barnfamiljen bestående av 2barn och en vuxen kvinna närmar sig, ännu ingen tanke på att ropa in sin hund utan istället säger de: nämen titta valpen! Varpå en av ungarna springer rakt emot oss. Mandie som sover märker inget av det men Martie tycker detta är lite konstigt, inte är han van vid barn som springer rakt på och dessutom - i hundvärlden är det ju en ganska oartig gest..
Jag säger att vi inte är intresserade av att hälsa, speciellt inte Martie som inte gärna bekantar sig med hundar bara sådär utan nöjer sig med sitt lilla kompis gäng(så som jag vill ha det också!), ingen reaktion utan mopsen är nu uppe i knät på min kompis, uppe på bordet, nere i min godisväska och upp i baken på Martie.
Mamman säger: Det är bara en liten tik min hund, då går det alltid bra!
- Det kommer min hund skita fullständigt i om han blir arg eller irriterad.
Jag brukar inte vara otrevlig och jag skulle inte ha använt mig av just denna meningen i en lite mer bestämd ton annars men tyvärr verkar saker och ting inte gå in hos vissa människor annars.
Små muttrande kvinna tar sin mops under armen och knallar iväg. Martie lägger sig snabbt ner igen och Mandie som sov sitter lugnt vid min sida och viftade på svansen och verkade ganska oberörd av den burdusa mopsen.
Min kompis som inte alls är hundvan och inte heller har något direkt hundintresse mer än att gulla på mina hundar sa själv att om hunden varit något större hade hon tyckt det varit lite otäckt när en främmande hund far upp sådär i knät och är överallt och jag förstår henne, hade Martie farit omkring sådär hade det minsann varit annat ljud i skällan. Är det inte konstigt att man själv som hundägare ursäktar sin hunds beteenden(eller rättare sagt, brist på lydnad) pga att den är liten till växten?
Denna vecka blir det nästan hel fokus på att "leka" med Mandie, på så sätt att hon vågar ta ut i svängarna, fara och flyga. Hon är en försiktig fröken och behöver komma ut ur sitt skal en aningen, detta är inget man direkt märker på hemmaplan men det märks tydligt i nya miljöer eller med nya bekantskaper.
Missförstå mig inte, givetvis blir det samma portion aktivering och visst ska vi repetera våra läxor till kurserna men vi kommer lägga ner mer energi på att få fröken att blomma ut. Det finns i henne, det syntes väl när Tony(en av våra uppfödare) visade lekarna med henne i helgen så nu är det bara att vi kör vidare här hemma och att jag lär mig att bjuda till mer för att få ut henne att våga ta för sig.
Idag har alla hundarna - egna som daghundar varit uppe i skogen och busat runt så det dundrat i marken och löven farit åt alla håll, helt underbar syn!
/ Hella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar