söndag 25 september 2011

Härlig prommis!


Uppe på berget, ett stenkast från där vi bor.
Precis inkommen från kvällspromenaden och hundarna börjar sakta men säkert att lägga sig till rätta inför natten.

Morgonen startade med en liten rastningsrunda med bägge hundarna samt lek med Mandie innan vi på förmiddagen begav oss ut på en långpromenad som idag blev på lite mer än 1 timme i ganska så lugnt tempo och då och då stannade vi till och tittade på människor och andra förmål som väckte intresse iaf för den lilla fröken.

Promenden blev runt golfbanan som vi bor nära - en vacker, härlig promenad i vår natursköna kommun men som också bjuder på miljöträning såsom golfare på långt och nära avstånd, lekande barn, människor och andra hundar.

Mandie var jätteduktig idag, allt vi stötte på som väckte hennes intresse visade hon stor nyfikenhet för och ville gärna komma närmare för att undersöka och med ett självsäkert och glatt kroppsspråk. Golfarna var såklart lite underliga - såna ser vi inte varje dag och visst beter de sig lite konstigt när de svingar klubborna i luften så det susar till och klingar till högt, dessutom var dom ju överallt - ibland dök de upp uppe på kullarna och ibland "lurade" de bakom buskagen men Mandie ville gärna hälsa på de och ett par glada män kom också fram och hälsade på henne - roligt tyckte Mandie som hälsade glatt inne jag lockade med henne för att fortsätta promenaden.

Det är roligt att se hur hundarna påverkas av varandra, Martie som inte bryr sig nå speciellt i nått förutom andra hundar då ibland påverkar säkert Mandie på ett positivt sätt för hon kollar gärna hur "storebrorsan" reagerar innan hon själv reagerar och jag är därför mycket tacksam att Martie på så sätt kan hjälpa till med att få henne säkrare även om hon såklart måste bli en säker individ i sig själv - inte endast tillsammans med honom! Men eftersom de lever ihop och därmed spenderar mycket tid tillsammans så glädjer det mig jättemycket att Martie är som han är och att hon påverkas positivt av honom.

I slutet av promenaden stötte vid på en liten hanhund mitt på gatan - med halsband men utan ägare inom synhåll. Den lilla hanen tänkte gå fram till oss men jag sa bestämt "nej" till honom varpå han faktiskt stannade upp. Han verkade iofs väldigt snäll och vänligt inställd men samtidigt stod jag helt ensam på gatan med 3st hundar och nej, det hade inte blivit ett kontrollerat möte om de fått hälsa på varandra. Vi passerade iaf den lilla hanen och jag lockade med mina hundar med godis för att de skulle gå med mig och inte ha fokus på den andra hunden. Då ville ju såklart den lilla hanen också ha godis men han fick inget, vi gick istället på med honom ett par meter bakom och jag undrade vad tusan jag skulle göra - tänk om han sprungit bort? Rätt som det var stack han in i ett hus längs med vägen så jag antar att han bodde där. Lite underligt att hunden är ute sådär på äventyr själv men det hela gick ju bra iaf.

Liten filmsnutt från förmiddagens promenad.


Mina underbara kissar ligger och gosar på min mage.


/ Hella.

lördag 24 september 2011

Rock ON!

Att hitta en lek som passar både hund och ägare är inte alltid det lättaste. Visst kan man hitta en lek där hunden trivs och ägaren får helt enkelt bara hänga på och bjuda på sig själv och visst kan man hitta en lek som ägaren trivs med och en något halvroad hund "hänger" bara på.

Lite så har det varit för mig och Mandie, eller nåja.. jag vet exakt vilket beteende som triggar igång henne men jag måste bli bekväm i den rollen och kunna bjuda på det beteendet som får henne att gå igång.

Visst får jag igång Mandie i leken och hon blir verkligen på men för min egen del vill jag hitta ett sätt för mig själv att bli bekväm i rollen som lekledare så detta faller sig mer naturligt för oss bägge två.

Så nu ikväll satte jag mig ner och funderade hur JAG ska göra mig själv mer bekväm - Mandie är ju inte problemet, lyckas jag få fram just det där beteendet som triggar henne är knappen på ON, big time!

Så kom jag och tänka på hur jag ofta uttrycker mig när ord inte räcker till(vilket det inte gör i hundvärlden, ordet för att sätta sig kan likaväl vara tavla istället för sitt) - Musik! När jag tänkte på musik och hund tillsammans ser jag framför mig i skallen när jag sätter på radion på jobbet, en bra låter kommer på och jag börjar dansa och vips har jag 5st hundar runt fötterna som är PÅ, PÅ, PÅ och undrar vad jag gör, vad vi ska göra!

Sagt och gjort, skapade en playlist med namnet: Hella & Mandie - Rock ON! och la in ett par favorit låtar och plockade med favorit leksaken och godis i fickorna.

Därefter begav vi oss ut till en äng inte långt härifrån, jag satte en hörlur i örat och lät den andra dingla på axeln och så på med musiken. I musiken och dansen har jag alltid känt mig bekväm så vi körde bara på och det kändes lite som vi var i vår egna bubbla och bara körde vårt race. I ungefär 2 låtar körde vi konstant innan vi avbröt - något anfådda bägge två men Mandie hon ville mer, mer!

Där trillade poletten ner lite kan jag säga, tusan så kul vi hade! Nu kör vi vidare på detta, känner på mig att "Hella & Mandie - Rock ON" lista kommer göra susen!
En av låtarna vi körde till ikväll. Hardcore Superstar - Moonshine.

/ Hella.

torsdag 22 september 2011

- Ursäkta mig..

Följande hände nyss:

Man ligger i godan ro med en bok i sängen, alla djuren har lagt sig till rätta och sover när jag hör hur någon av de börjar skruva på sig och tilslut reser sig upp. Jag tittar upp ur min bok och ser Martie.. Som ser någon förtvivlad ut och tittar mot köket.

Jag sätter mig upp och ser hur Mandie ligger och blockerar ingången till köket. Martie tittar sig omkring och tar några steg mot badrummet(han brukar dricka vatten ur handfatet när jag är där) men ändrar sig och går sakta mot köket men istället för att t.ex stiga över Mandie så luktar han henne i ansiktet varpå hon vaknar till och pussar honom i ansiktet.

Där blir de kvar en stund, tätt intill varandra och det ser ut som Martie säger:
- ursäkta mig, jag är törstig.. Kan du flytta dig?

Mandie reser sig upp och Martie passerar förbi ut i köket och strax därefter hör man hur han slaffsar i vattenskålen. När herren ska gå tillbaks ligger Mandie igen och blockerar dörröppningen.. Nu med rumpan mot Martie.

Martie blir ståendes ett tag, ser lite fundersam ut innan han luktar henne på baken:
- ehmm.. Du? Kan du vara så snäll och flytta dig igen?

Mandie reser sig ännu en gång och Martie passerar och lägger sig nedanför sängen. Mandie sitter fortfarande upp och tittar sig omkring innan hon går till Martie och lägger sig tätt intill. Nu sover de bägge två djupt.

Jag har världens bästa hundar, helt klart!

/ Hella.

Blod/vilt spår

Precis inkommen efter alla promenader samt en aktiveringspromenad med en av daghundarna. Aktiveringspromenaden bestod till stor del av ett blod/vilt spår på kanske 50-60m. Nikki som aktiveringspromenaden gjordes med älskar verkligen detta, hon är en ganska så självständig dam och t.ex lydnad skulle nog inte passa henne men hon vill ju såklart arbeta och att få jobba med dessa typer av övningar är verkligen hennes grej och när nosen väl är satt i backen finns det nog inte mycket som skulle störa denna lilla dam, hon arbetar på tills hon funnit slutet helt enkelt! När ett spår ändå var lagt passade jag på att roa några av de andra hundarna när det för en gångs skull fanns tid över såhär på eftermiddagen.

Mandie som tidigare har testat på blod/vilt spår två gånger fick försöka sig på detta, i mina ögon lite svårare och längre spåret. Jag tog ut henne och vi började med att leka för att få upp energin och få henne att bli lite mer på. När leken var som roligast sprang vi bort mot spårets start tillsammans. En liten fröken hoppade efter mig och undrade vad vi skulle hitta på. Jag satte henne ner och belönade med en liten godbit innan jag pekade ner mot marken och sa: blod(fråga mig inte varför jag valt ordet "blod" men jag tyckte det passade bra en gång i tiden när Martie började med detta;)). Mandie satte nosen i backen och började nosa omkring, de första 3-4m rörde hon sig fram och tillbaks och gick alltså inte vidare men efter kanske 1min släppte det och hon började röra sig framåt i spåret. Jag berömde med lugn och ganska så tyst röst för att inte störa själva nosarbetet. Ungefär i mitten av spåret fick hon upp farten, hela tiden med nosen i backen och då kände jag att jag kunde höja rösten något och berömma. Mitt röstberöm tycktes inte störa henne utan tvärtom så verkade det som att det triggade igång henne mer för fram for hon med bra fart tills spårets slut!

Tycker hon var jätteduktig, spåret var ju både längre och svårare än vad hon tidigare testat men hon arbetade på med glädje och följde spåret och inte ens endaste gång behövde jag "visa tillbaks" henne(alltså om hon skulle lämna spåret helt men fortsätta arbetet) till spåret. Det märks att min lilla fröken älskar att få arbeta med nosen och det är ju toppen - nosarbete och övningar är stärkande, som hund måste man klara det själv, husse/matte är ju ganska chanslösa mot en hundnos ;) och att klara något själv stärks självkänslan av. Det var ganska så roligt att se, när hon var precis på spåret visade hon ett mycket tydligt självsäkert kropps språk såsom hållningen och den stolta svansen rakt upp och viftandes medan när hon fick jobba på lite för att komma rätt, t.ex i de två svängarna så sänkte hon svansen, där vart hon lite osäker på vad hon skulle göra. Men så kom hon rätt och det självsäkra kroppsspråket kom tillbaks och i slutet av spåret var det både fart och självsäkerhet så det kändes toppen att det blev så på slutet!

Väl inne ville hon ut igen - få jobba mer! Men det dröjde inte många minuter därefter innan hon somnade djupt!

Även Martie fick komma ut och spåra - vallhunden som inte längre vallar men gärna spårar det mesta som han blir tillsagd att spåra. Marties tempo i spåren/nosövningarna varierar från gång till gång. Oftast är det full fart framåt och inte heller håller han alltid nosen i backen utan slår på vittringen ibland, måste säga att han ser förbaskat rolig ut då för han liksom sträcker ut halsen så långt han kan och så småspringer han. Idag var det inte alls det tempot jag brukar få se men nog jobbade han på och när jag tog ut han och satte på hans tecken visste han precis vad som skulle göras och buffeln både hoppade på mig och skällde innan jag skickade ut honom i spåret. Idag blev det istället lite halv lunkande men bra gick det ändå.

Sist ut var Märta, kanon corgin. Här finns det inget mellanting, det är ON eller OFF. I arbete, mer eller mindre alltid ON! Kanon corgin flög ordagrant ut i spåret och struntade i att lukta i svängar utan flög bara igenom dom och det tog inte lång tid innan hon nådde slutet. ;)

/ Hella.

onsdag 21 september 2011

Södertälje BK

Igår eftermiddag åkte jag och Mandie tillsammans med Rebecca och Flingan ut till Södertälje BK för att möta upp våra uppfödare: Go Solid för lite hundträning. Det blev en trevlig kväll även om Mandie inte var på det mest "träningsvilliga" humöret, det var mycket att ta in och lukta på som stal uppmärksamheten. Oavsett vad som gjordes eller inte så blev det ju miljöträning i hög grad och det är inte fy skam det heller! :)
Vi kommer även att åka till Södertälje nästa tisdag för mer träning, ser fram emot det!

Mandie är ju, som jag skrivit tidigare en försiktig dam som behöver få blomma ut och våga ta för sig mer. Något som vi ständigt jobbar på genom lekar där hon bara får vara valp, toka omkring, hoppa och fara och där jag också måste vara mycket aktiv för att få igång henne och få henne att känna att det här är riktigt roligt, jag vill mer!

På hemmaplan märker man aldrig av denna osäkerhet som kommer fram i nya miljöer men igår märktes det igen.. jag tyckte ett tag att jag såg ganska så stora framsteg men i samband med att jag vart riktigt förkyld och inte kunde leka lika aktivt med henne eller ta oss till nya platser tyckte jag igår att vi fallit några steg bakåt i träningen: Full fart framåt Mandie!

Men nu är jag ju helt frisk igen och det är bara att köra på. Jag har ju genom våra uppfödare fått verktygen så det är bara att jobba vidare och hoppas på att det inte blir några fler bakslag såsom förkylning som förhindrar träningen.

Det är väldigt givande att få ha det såhär, att kunna träffa sina uppfödare regelbundet så man kan få tips, hjälp och stöttning för det behövs när man är ny med en ras och framför allt en ras som kräver så mycket av sin ägare. Det är så enkelt att det kan gå fel, omedvetandes och att då ha kunniga personer vid sin sida är verkligen guld värt!

Ikväll startar jag upp en grundkurs, det ska bli väldigt roligt och spännande för nu var det ett tag sedan jag hade kurs! Mandie och Martie kommer turas om att få vara med under kursens gång, det blir träning även för dom att få vara med men främsta anledningen är att det är ganska så få deltagare och då vi kommer jobba en del med störning av andra hundar så plockar jag in någon av mina egna hundar att agera störning. Allt och fixat och klart tills kvällen och jag sitter nu och har högläsning för mig själv och hundarna för att gå igenom de sista detaljerna.

/ Hella.

måndag 19 september 2011

Pyssel pyssel

Söndag: Chaite i nya Elvis muggen och photo pearls! ;)
Gårdagen var ganska så lugn, ut med hundarna på lite träning och aktivering på förmiddagen innan vi myste till det ordentligt inomhus(som ni ser på bilden). Framåt eftemiddagen gick jag och Mandie till Sätra äng där vi mötte upp Rebecca och Flingan för lite bus! Vi gick sedan hem igen och lilla fröken sov nästan tills det var dags för kvällsprommis, Martie gjorde mig sällskap i soffan och värmde mitt knä med sitt lurviga huvud! 

"Maybe some women aren't meant to be tamed. Maybe they just need to run free til they find someone just as wild to run with them." - Carrie Bradshaw.
"Eller så kanske de en dag finner någon, någon värd att lugna ner sig för." - Jag.

/ Hella.

lördag 17 september 2011

Stort tack!

Så var födelsedagen över för detta år och man har alltså hunnit bli 23år nu. Känns det annorlunda? Nej, inte direkt.

Vart födelsedagen lyckad? Absolut gånger 1000! Fick massa fina presenter av mamma och pappa som jag önskat mig, b.la diverse hundkläder som skor och byxor. Har inte direkt hunnit fira med mamma och pappa utan det blir idag tillsammans med lite släkt.

Igår firades det med vännerna istället och det började med smörgåstårta uppe på soltorp med sällskaps spel innan vi till 22-tiden gick ut till parkeringen och där stod limousinen parkerad för att ta oss in till stan, närmare bestämt Imperiet.

Limousine resan var superhärlig! Stämningen var på topp, musiken dunkade och glasen fylldes med champagne.

Det blev en riktigt lyckad utekväll med nära och kära och jag är så otroligt glad att Ni som deltog kunde och ville delta och förgylla min födelsedag! Tackar er alla för en toppenkväll!


Fina tjejerna Caroline och Rebecca!

Adam & Cleo.


Sötaste Cleo!


Världens bästa Adam!

Christian & Cleo.






Finaste Rebecca för en kvälls debatt med Christian? ;)


/ Hella.

torsdag 15 september 2011

Snart..

Så är allt nästan helt klart inför morgondagen, några småsaker ska göras precis innan gästerna kommer men det är allt! Kameran blev precis färdig laddad och är klar att fotas med imorgon!

Idag har jag varit hos frisören och blivit fin i skallen, en för tidig present av kära mor. Kändes som jag blev av med 1kg hår men ändå klipptes inte mycket på längden så jag är jättenöjd. Imorgon förmiddag ska håret färgas rött! Jag blir aldrig nöjd med färgning hos frisören så det gör jag helst själv! Även naglarna ska fixas imorgon förmiddag. Älskar att fixa med naglarna men är man ute med hundar hela dagarna håller det tyvärr inte så länge så det ska göras i sista sekund.

Just nu står jag och velar mellan två par skor, får se vad det blir när det stora dilemmat med vilket klänning det blir imorgon och vilka skor som passar till.

Sen så, imorgon kl 19.00 smäller det! Är så glad att dessa 8st nära och kära vill och har möjlighet att komma och fira min födelsedag. Jag ser fram emot morgondagen jättemycket och vi ska helt klart ha en trevlig och rolig kväll!

Hundarna ska få sova hos min mamma och pappa, spännande för lilla Mandie som inte sovit utan mig sedan hon flyttade in! Men det går nog bra, hon träffar ju mina föräldrar hela tiden och är vana vid dom och deras hus, om inte annat så är ju storebrorsan Martie med! ;)

Imorgon innan det bär av för mig blir det så klart långpromenad för hundarna innan med lek och aktivering. Tänkte testa på ett kort blodspår med Mandie för första gången. Damen har absolut visat intresse för att vilja arbeta med nosen och vi har gjort andra enklare "nos övningar" så det ska bli spännande och se vad hon tycker om blodspåret. Vid ett tillfälle när Martie skulle spåra ville hon gärna dra med ut i spåret så intresset finns ju! Förhoppningen är ju att hundarna ska vara lite trötta under kvällen med mina föräldrar så de inte behöver tänka just på aktiveringen.

Ang promenader med valp. Jag tycker det är så svårt att veta vad som är lagom. Visst ska valpar inte motioneras som en vuxen hund i t.ex rask takt på hårt underlag(inte helt bra för någon hund iofs i längden) men samtidigt måste de ju få röra sig, bygga muskler och få upp balansen och för att få in miljöträning, koppelträning och annat så krävs det ju att man kommer ut för att kunna göra detta. Hittills skulle jag gissa på att vi gått ca3st 30minuters promenader om dagen utöver alla små rastningar som blir med valp. Promenaderna blir ofta på platser där hundarna kan gå lösa, vi går i ett lugnt tempo och det blir mycket lukta och utforska under promenaderna. Efter samtal med våra uppfödare så kommer vi nu öka på promenad längden lite i taget och på samma sätt - lugnt tempo i varierande terräng(typ skog). Ska bli jättehärligt och roligt att komma ut på längre promenader med mina egna hundar, längtar på så sätt lite till Mandie blir äldre och man inte behöver tänka på hur länge man går utan det är bara att knalla på! ;)

Alt. 1

Alt. 2
/ Hella.

söndag 11 september 2011

Dagens inköp

Så är man på bättringsvägen och känner sig något piggare även om kroppen ännu värker efter allt hostande och så flåsar jag som en gammal kärring när jag anstränger mig fysiskt, usch.. hoppas det också ger med sig snart så är man ju nästan en hel människa igen!

Idag blev det iaf en liten tripp upp till centrum för att köpa diverse saker, b.la lite till mig själv - kors i taket, det är inte ofta det händer. Köper mest till djuren! ;)

Till djuren blev det iaf följande: en stor tross(som kanske håller ett tag?), 2st grisöron, 2st gnagben och en stor kattmynta kudde.
Blev även 3st små rosor att sätta i mina gulliga rosa krukor här hemma!

Dagens inköp till djuren!
Fannie älskar den nya leksaken, som ni ser! Även Gunvad fick leka lite med den senare.


/ Hella.

fredag 9 september 2011

Passiv ägare..

Så är det andra dagen man är hemma och hoppas på att bli frisk. Segt som tusan, jag tycker inte alls om att inte få göra något! Men förhoppningsvis hjälper denna passivitet, jag tycker redan att det känns lite bättre - speciellt precis efter jag tagit alla mina mediciner. Men så när jag tagit alla dessa mediciner och känner mig lite piggare och hoppas på att få något gjort slår tröttheten in - en bieffekt av medicinen så då sjunker jag ner i soffan igen.

Dagis har som ni förstår varit stängt under torsdagen och idag, fredag. Där har vi ju den största nackdelen med att köra ensam, när man väl blir sjuk kan man inte annat än att stänga och det går ut över alla. Som jag har sagt till mina kunder ber jag så hemskt mycket om ursäkt för detta men tur är väl att jag väldigt sällan faktiskt är sjuk och känner jag mig lite små krasslig så jobbar jag ändå så detta händer ju nästan aldrig men det är ändå tråkigt när det väl inträffar.

Lilla Ozzy då, mamma och pappas hund skulle ju bli ensam om dagarna nu när jag har stängt så givetvis fick den gamla herren komma upp till oss i lägenheten under dessa två dagar. Van "villa-hund" som han är blir det förståss lite konstigt att spendera sina dagar i lägenhet och med alla ljud som följer med i paketet. Igår stod Ozzy vid dörren och viftade glatt på svansen, ja för den delen - hela kroppen när han hörde städarna som skurade i korridoren i hopp om att de nog skulle komma på besök. Men han sköter sig jättefint här uppe och lite roligt är det nog för honom att få träffa katterna som flyttade upp med oss till lägenheten.

Jag orkar och ska ju inte heller gå några längre promenader med hundarna så vi tar oss ut till ställen där hundarna kan få springa lösa och ni kan ju gissa hur de far omkring när jag släpper de 3 vild djuren! Det blir ju lite tråkigare dagar just nu för hundarna och vi gör mycket mental aktivering inomhus. Just nu verkar hundarna nöjda med detta och jag hoppas jag blir frisk innan de börjar klättra på väggarna men man blir ju så frustrerad själv för man vill ju så gärna ut och hitta på saker och få vara aktiv - nä, denna passivitet passar mig inte alls!

Aja, nu ska jag ta några av dagens alla 7 medicin shots. Smakar blä men gör förhoppningsvis nytta! Sedan blir det en liten prommis med hundarna!

Mandie, Martie och Ozzy under gårdagen, ska ut på prommis!
/ Hella.

onsdag 7 september 2011

Sjukling!

Så har man gått och blivit ordentligt förkyld och kommer behöva ta ledigt veckan ut för kroppen den vägrar att jobba. :(

I lördags kände jag mig lite halvkrasslig och på söndagen blev det värre, inte så konstigt då jag hade 39 graders feber när jag kom hem.

På måndagen började en jobbig hosta och ett tryck över bröstet som resulterade i att jag inte fick någon sömn och kroppen blev som alldels seg, mer än vanligt vid en förkylning.

Igår på valpkursen kände jag mig nästan svimfärdig och stupade i säng väl hemma men ingen sömn blev det för det.

Idag var jag hos doktorn. De lyssnade, klämde och kände och en väldans massa tester gjordes. Man kunde se en infektion i halsen så nu är det medicin i stora lass och vila som gäller för min del.

Usch och fy, jag hatar att må såhär. Snälla mamma som hjälpte mig med promenaderna idag fick traska ut i regnet och "arbets skadad" som man är ville jag inget annat än att ge mig ut i regnet med hundarna!

Nåjå, nu ska jag väl inte göra något vettigt då i ett par dagar och hoppas på att detta ger med sig fortare än fort!

/ Hella.

tisdag 6 september 2011

En portion lek tack!

Lek i stora lass har det varit för hundarna idag och jag lyckades få med mig kameran också! :)

















Och lite natur såklart! ;)




/ Hella.

måndag 5 september 2011

Utställning!

Så sitter man här, klar med alla promenader och annat bestyr tack vare älskade mamma som hjälpt mig idag. Jag är sjuk; hostar, snorar, har feber och andra allmäna förkylnings syntom. Inte alls roligt och jag hoppas det ger med sig snart!

Den gågna helgen blev en riktig hundhelg för min och Mandies del. I lördags förmiddag bar det av till söderort, närmare bestämt hem till Camilla och Johan - kullbror Ceasars ägare. Där lämnade vi av lite packning innan det åktes vidare till Södertälje BK för ringträning inför kommande utställning på söndagen.

Jag som aldrig tidigare intresserat mig för utställning upptäckte hur mycket träning det ingår i att "visa upp hund" och började undra hur tusan det skulle gå på söndagen. Väl hemma hos Camilla och Johan på kvällen blev det middag och sedan lite bus för hundarna innan vi gick och la oss tidigt då vi skulle åka därifrån kl 06.30 på söndags morgonen för att hinna till Eskilstuna BK i tid på söndagen.

Stort TACK till snälla Ceasars ägare som välkomnade oss och lät oss sova över, annars hade det nästan varit omöjligt för oss att delta i både ringträningen och utställningen med alla resor fram och tillbaks och ingen vidare trevlig gäst kan jag har varit heller med min förkylning!

Utställningen på söndagen då - vilken upplevelse! Det nästan kryllade av hundar och människor på brukshundklubben och stämningen var på topp! Brorsorna gick in först i ringen vilken resulterade i att Ceasar vann med HP och sedan BIR och till slut BIS - helt underbart! Därefter var det Mandie och Leias tur(syrrorna) med flertalet andra tikvalpar och Mandie kom 2:a med HP och söta Leia kom etta med HP och därefter BIM - underbart igen! Finaste morbror Altlas fick också BIR och BIS. Vilken toppendag för kenneln! För mer information om hur det gick, kika in på Kennel Go Solid hemsida. Är så glad att jag valde just denna kennel, trevligare hundar och människor får man leta efter - så mycket positiv energi det sprids i detta trevliga sällskap!

Jag hade aldrig drömt om att det skulle gå så bra, min enda inställning var att detta skulle bli en ny erfarenhet och inför framtiden, en miljöträning som handlade om att Mandie skulle trivas och ha roligt - vilket hon också hade men givetvis blev vi mycket glada för resultaten för såväl vår del som de andra Go Solid hundarnas del!

Ny med detta vad gäller utställning gjordes det säkert tusen fel - några som jag vet samt säkert en kappsäck full som jag inte vet men domaren var en riktig trevlig herre som var på glatt humör och både skämtade och skrattade under "uppvisningen" av hundarna så det gjorde att det hela kändes lite bättre! Jag önskade dock att jag kännt mig piggare och kryare under utställningen så jag hade kunnat njuta av stunden mer istället för att känna som jag hade ett ton bly uppe på skallen.

Sedan bar det av hemmåt igen och åter igen tack till snälla Ceasars ägare som körde mig och Mandie hela vägen hem till Danderyd - det uppskattas nå enormt, speciellt eftersom jag inte mådde helt okej!

Väl hemma vart det middag med mamma innan det bar av upp till lägenheten där vi välkomnades av resten av vårat gäng, vi intog sängen ganska så snabbt och tur var det väl att Mandie var trött efter dagen så jag fick vila. Martie lämnade inte mig en sekund på kvällen - kanske hade han saknat mig eller så kände han att jag var sjuk och skulle pyssla om mig.

Ikväll är det träning för Marties del och imorgon kväll är det Mandies tur, sedan hoppas vi på en träff med Rebecca och Flingan också under veckan! För övrigt.. jag är ny tatuerad sen i fredags och är mycket nöjd med resultatet, väntar nu på att de kliande sårskorporna ska trilla av bara. Att tatuera handlederna var inte alls så smärtsamt som det sägs vara!

/ Hella.

fredag 2 september 2011

Fördomsfritt - javisst! :)

Idag har kära mor hjälpt mig med alla hundpromenader och först ut var Mandie och JRT Harry - de yngsta hundarna som behöver få rastas, leka och aktiveras innan de lämnas ensamma så de verkligen är trötta och inte hittar på bus medan de andra hundarna är ute. Måste säga att de är så duktiga bägge två, med trött blick brukar de titta upp på mig när jag kommer in med de andra hundarna och inte alls berörda av att de varit ensamma, eller nåja de har ju haft sällskap av varandra så helt ensamma har de ju inte behövt vara.

Under promenaden med Mandie och Harry möter vi en kvinna, hennes son i äldre tonåren och deras valp - till synes en ljus labbe som flänger omkring i kopplet. De får syn på mamma och Harry som går först medan jag och Mandie står kvar på stället då lilla fröken doppar tassarna i vatten brynet. När de ser att även Harry inte är så gammal - precis som deras hund ska det såklart pratas lite på håll.

Kvinnan: Är det en valp?
Mamma: Ja, de är valpar bägge två.
Jag kommer nu ifatt dom med Mandie som "badat" klart.
Sonen: Vad är det för ras? Pekar på Harry.
Mamma: En jack russell terrier och er då?
Kvinnan: En labbe blandning. Den där stora då, vad är det?
Jag: En rottweiler på snart 5månader.
Nu ändras tonläget på kvinnan.
Kvinnan: Jaha, då ska vi inte hälsa.

De vänder på klacken och både jag och mamma står förvånat kvar. Sa verkligen kvinnan detta rakt ut? Och vem hade ens föreslagit ett möte mellan hundar? - nej inte vi iaf. Jag hade inget att få ut av det mötet med en flängande hund som troligen skulle vara väldigt på och som jag dessutom inte känner alls.

Ska man irritera sig på fördomsfulla människor med bristande kunskap skulle man inte göra annat än att vara irriterad hela dagarna, istället är det bara att beklaga att de inte fått se eller uppleva de jag fått med min lilla fröken och min ännu, lilla erfarenhet av rasen i allmänhet.

Men är det inte lite underligt, att man kan dra en hel ras över en kant? Visst, dåliga individer finns det väl inom alla raser, något som inte är önskvärt för någon men varför ska det dra ner ALLA och vad hände med att inte döma innan motsatsen bevisats? T.ex min tjej sitter lugnt och tittar medan andra hundar kan tyckas bete sig hur som helst och flänga omkring men ändå är det hon som är farligast.. underlig värld detta.
Och sedan, hur många valpar föds som farliga och aggressiva? Såsom jag fått lära är det inte speciellt ofta individer - ja, alla arter för denna delen som föds aggressiva utan det är något vi blir.

Jag har fått lära mig att det är insidan som räknas av mina föräldrar, underligt att andra vuxna människor som troligen "lär" ut samma sak inte lever som de lär. Tål att tänkas på.

Aja, nog om tråkigheter nu. Shake Shake - som hundarna gör, bara att skaka av sig och gå vidare! ;)

Imorgon bär det av till söderort igen för att först gå på valpkurs med kullen och sedan ska jag och Mandie hem till snälla Camilla och Johan som har kullbrorsan Ceasar för att sova över där då vi ska iväg tidigt på söndags morgonen till Eskilstuna för att ställa ut alla de härliga valparna för första gången - spännande!

Resten av vårat lilla gäng får stanna hemma och hålla ställningarna på hemmaplan tills vi kommer hem på söndag eftermiddag. :)

Lite roligt.. Inatt vaknade jag med en katt på ryggen(jag sover nästan alltid på mage) och en liten hund över benen samtidigt som jag låg helt intryckt då resten av vårt gäng också låg i sängen. Vad ska man säga, jag fick putta och buffa till mig lite plats för att somna om men mysigt har vi det. Vår stackars säng kommer ju snart att braka om vi ska fortsätta såhär! ;)

Sista kurs tillfället på kantarell kursen igår kväll, roligt som vanligt och Martie är jätteduktig tycker jag. Vi gjorde igår b.la en tom ruta - alltså att det inte finns några svampar i sökrutan, detta så att hunden ska kunna leta på utan att finna hela tiden, efter ett tag "hoppar" vi till nästa ruta där vi lagt ut svamp - så hundarna får lyckas. Martie tyckte den tomma rutan var helt onödig - han kände direkt att det inte fanns något åt det hållet jag försökte dra honom och gick direkt på den rutan där svampen fanns för att sedan börja leta sig utanför rutan men med samma intresse och nosen i backen och ser man på - hunden hittade vilda kantareller!

Ikväll kommer Caroline över till oss uppe i soltorp och det sista ska planeras inför min födelsedag, utöver planering blir det nog en massa babbel också men det hör till och är ju så roligt! :)

/ Hella.

torsdag 1 september 2011

Finaste Martie!

Ibland sätter jag mig ner och kollar på min vackra knasiga hund och undrar - vad är det för gris i säcken jag fick?

Nejdå skämtosido, Martie är en renrasig bearded collie med så att säga schysta föräldrar men ibland undrar jag vad för typ av mutation det blev mellan dessa två typiska beardisar som är Marties föräldrar.

Nu hålls ju Martie oftast nerklippt men även om vi går tillsammans med Ozzy och Pedro - också nerklippta beardisar säger sig folk att de ser att de är bearded collies, alla utom Martie. Så nej, han är väl inte sådär jätte rastypiskt.

Inte heller skulle jag säga att han är typisk beardis eller vallhund i temperamentet, nu ska det inte överdrivas heller. Visst märks det att han är vallhund - självklart men inte riktigt på samma sätt som jag sett andra beardisar t.ex.

Jag tror Marties mamma hade en fling med en bulldozer - hur nu det skulle gått till. ;)

Men det är vad han påminner om ibland. Stor, kraftig, rörlig, vig och far igenom skog och mark som en livs levande bulldozer! Är han inte för härlig min älskade Martie? Trots att han inte riktigt är som beardisar förväntas vara är det precis vad som charmar mig med honom.

Idag var Martie och Malva, storpudel ute på långpromenad tillsammans. Vi går igenom ett skogsområde och Martie får springa lös medan Malva går kopplad. Han far då runt som denna bulldozer jag tror han är ibland och vips så står det en lös hund på gångstigen - en welsh springer spaniel med ägare. Martie tar några steg mot den och jag ropar in honom, han vänder och kommer tillbaks med samma fart och kraft som innan - super! Precis när jag ska koppla upp ser jag i ögonvrån att den mötande hunden kommer lös emot oss. Hundarna får iaf hälsa och welshen som visar sig vara en hane är uppe i baken på Malva som inte är allt för bekväm med denna upp passningen. Jag ställer mig framför Malva för att hindra honom att komma fram och Martie blir lite irriterad så han skäller till varpå welshen nu är uppe i rumpan på Martie, jag ser att Martie inte alls tycker om detta och en bestämd herre så han är brukar han aldrig vara sen med att visa det så jag börjar gå med Malva och ropar bara glatt på Martie. Farten och kraften är tillbaks och han kommer farandes efter oss, inte en blick slänger han på den andra hunden utan fortsätter med sitt framåt tillsammans med mig och Malva.

Vid sådana här tillfällen tittar jag på min hund lite djupare och inser vilken fantastisk individ han är, hans vilja att följa mig och min önskan att ha honom nära. Han är stor och bufflig men beter sig som en nallebjörn och när jag mår dålig lämnar han inte min sida. Älskade fina Martie, vad skulle jag ta mig till utan honom? <3

Lite roligt.. Ozzy och Märta(welsh corgi) var ute sist idag och när vi passerar fotbollsplanen spelar några små killar fotboll, skulle gissa på att de är i kanske 10års åldern. En av killarna låter lite irriterad på sin kompis och skriker ut en massa fula ord, behöver inte skriva ner exakt vad det var han sa men jag reagerade såklart och kollade omedvetandes upp - det gjorde några andra också, nämligen hundarna som stannat upp, tittade och vred på huvudena. Hundarna reagerade såklart inte på orden men killen skrek till ganska så ljust vilket fick dom att reagera. Killen såg detta och sänkte faktiskt rösten och bytte ut orden. ;)

Idag har det åskat lite och mullrat till ordentligt ett par gånger, lilla fröken Mandie har inte reagerat mer än att lyssnat och har sedan återgått till att sova sött!

Min lilla fröken gör då det sötaste - hon ler! Ni vet som en del hundar gör t.ex när de är glada eller uppe i varv, alltså drar upp överläppen och smilar så att tänderna syns. Tror väl det är t.ex dalmatiner som ibland kan ha tendens till detta? Rätta mig gärna om jag har fel. Såg det först förra veckan när Mandie var ute på tomten nere hos mina föräldrar, hon hörde inte att min mamma kom och blev så överraskad och glad och när hon fick springa till mamma och hälsa så smilade hon! Samma sak hände även idag då hon fick syn på min pappa som hon fick springa till.

Lite härliga/roliga bilder på Martie här nedan, nya som gamla.








 / Hella.