Älskade mamma!

Ett telefon samtal mellan mig och min kära mor idag. Jag var ute med Martie och mamma var hemma.

Ring Ring!
- Hejsan.
- Mamma!! Du måste komma ut!
- Vad har hänt?!? Vart är ni?!?
- Snart hemma men Martie har en snigel på ryggen!!
- ... Men ta bort den då?
- Jag kan inte, den har inget skal och den kryper runt på hans rygg!!!
- Men ge dig... Du har en rottweiler valp som ska bli en Stor hund och du blir livrädd för en liten snigel..
Klick.

Brukar inte föräldrar säga något i stil med: För mig kommer du alltid vara liten till sina barn. Då är det väl inte helt konstigt att barnen oavsett ålder ibland beter sig som barn också! ;)

Kära mor mötte mig iaf i dörren och tog bort det äckliga krypet som kröp omkring på Marties rygg så det vart snigelränder efter i pälsen - blä!
När jag tänkte tillbaks kunde jag inte låta bli att skratta över vårt samtal, hur det verkligen fick mig att känna mig så liten. Men är det inte vad mammor är till för, att trösta och beskydda oavsett hur läskigt något upplevs, snigel som moster i garderoben. ;)
Jaja, oavsett så älskar jag min kära mamma så mycket!! :)

/ Hella.