Ja.. inatt förstår ni.. min kära lilla hund "födde" en hårig, lila
valp(läs; leksak), den skriker(läs;piper) högt när man trycker den på magen och konstigt nog har den ju funnit med ett tag trots att den föddes inatt så Martie har bitit loss ett öra på den tidigare.
Att fröken varit skendräktig råder det inga tvivel om, tuttarna hänger och den slanka damen har varit lite uppblåst tycker jag. Igår kväll innan vi skulle gå och lägga oss var hon väldigt mån om att få vara mig nära, Mandie som är en kelgris annars var igår extremt kelig kan jag säga. Det kändes lite som att hon tyckte synd om sig själv men för mig, helt utan anledning.
När det blev för varmt i människosängen begav hon sig till sin egna säng där hon bäddade en lång lång stund. Imorse när jag vaknade låg hon kvar i sin säng med den lilla nyfödda
valpen tätt intill sig. När jag gick upp för att göra mig iordning med Martie hack i häl låg hon bara och spanade på mig för att sedan börja tvätta sin
valp.
Då förstod jag vad detta handlade om.
Det är absolut inga problem att vara henne nära, hantera henne eller att ta upp hennes
valp. Hon kan utan problem lämna sin
valp och göra annat så jag tycker inte det är något problem i sig men vad ska man göra? Ska man ta bort leksaken från henne eller är det okej för henne att få hålla på såhär så länge det inte blir "tvångsmässigt", ohanterbart och ett problem?
Mandie har under morgonen varit så snäll och visat Flingan sin
valp. Flingan som älskar leksaker och kamplek trodde jag skulle döda den stackars
valpen men hon luktade bara lite på den och gick sedan iväg. Jag antar att Mandie "berättade" för Flingan att hon fått barn, Flingan i sin tur måste ha skakat på huvudet och trott att det slagit runt alldels nu, tur är det ju att Flingan är så förstående med sin något knasiga vän.
Valpen är nu upplagd på diskbänken för att förhindra eventuella missförstånd mellan hundarna.
Lite roligt.. I veckan när jag och Mandie hade lämnat doggywalk hundarna mötte vi en liten flicka på kanske 8-10år. Hon tyckte Mandie var så fin och frågade om hon fick hälsa. - Javisst om hon vill hälsa, svarade jag och förklarade lite snabbt att om Mandie gick fram fick hon gärna klappa osv.
Vad trodde jag? Klart Mandie vill hälsa på en liten människa med glad röst och som tidigare gånger var Mandie mycket lugnare med barn och inte alls lika påflugen och hoppig som hon oftast är med vuxna som hon hälsar på. Mandie gick glatt fram till tjejen för att lukta på hennes utsträckta hand, flickan började klappa Mandie över ryggen och bröstet(duktig liten tjej va som inte "överföll" huvudet, vilket inte alltid är helt normalt för en hund). Mandie slog sig ner och det såg så himla sött ut, flickan var så liten att Mandie räckte upp till bröstkorgen på henne. Där parkerade hon och tryckte sig emot tjejen som fick ta lite stöd mot staketet bakom. Hon är bra snäll och go min lilla tösabit! <3
/
Hella.