Härlig prommis!

Uppe på berget, ett stenkast från där vi bor.

Precis inkommen från kvällspromenaden och hundarna börjar sakta men säkert att lägga sig till rätta inför natten.

Morgonen startade med en liten rastningsrunda med bägge hundarna samt lek med Mandie innan vi på förmiddagen begav oss ut på en långpromenad som idag blev på lite mer än 1 timme i ganska så lugnt tempo och då och då stannade vi till och tittade på människor och andra förmål som väckte intresse iaf för den lilla fröken.

Promenden blev runt golfbanan som vi bor nära - en vacker, härlig promenad i vår natursköna kommun men som också bjuder på miljöträning såsom golfare på långt och nära avstånd, lekande barn, människor och andra hundar.

Mandie var jätteduktig idag, allt vi stötte på som väckte hennes intresse visade hon stor nyfikenhet för och ville gärna komma närmare för att undersöka och med ett självsäkert och glatt kroppsspråk. Golfarna var såklart lite underliga - såna ser vi inte varje dag och visst beter de sig lite konstigt när de svingar klubborna i luften så det susar till och klingar till högt, dessutom var dom ju överallt - ibland dök de upp uppe på kullarna och ibland "lurade" de bakom buskagen men Mandie ville gärna hälsa på de och ett par glada män kom också fram och hälsade på henne - roligt tyckte Mandie som hälsade glatt inne jag lockade med henne för att fortsätta promenaden.

Det är roligt att se hur hundarna påverkas av varandra, Martie som inte bryr sig nå speciellt i nått förutom andra hundar då ibland påverkar säkert Mandie på ett positivt sätt för hon kollar gärna hur "storebrorsan" reagerar innan hon själv reagerar och jag är därför mycket tacksam att Martie på så sätt kan hjälpa till med att få henne säkrare även om hon såklart måste bli en säker individ i sig själv - inte endast tillsammans med honom! Men eftersom de lever ihop och därmed spenderar mycket tid tillsammans så glädjer det mig jättemycket att Martie är som han är och att hon påverkas positivt av honom.

I slutet av promenaden stötte vid på en liten hanhund mitt på gatan - med halsband men utan ägare inom synhåll. Den lilla hanen tänkte gå fram till oss men jag sa bestämt "nej" till honom varpå han faktiskt stannade upp. Han verkade iofs väldigt snäll och vänligt inställd men samtidigt stod jag helt ensam på gatan med 3st hundar och nej, det hade inte blivit ett kontrollerat möte om de fått hälsa på varandra. Vi passerade iaf den lilla hanen och jag lockade med mina hundar med godis för att de skulle gå med mig och inte ha fokus på den andra hunden. Då ville ju såklart den lilla hanen också ha godis men han fick inget, vi gick istället på med honom ett par meter bakom och jag undrade vad tusan jag skulle göra - tänk om han sprungit bort? Rätt som det var stack han in i ett hus längs med vägen så jag antar att han bodde där. Lite underligt att hunden är ute sådär på äventyr själv men det hela gick ju bra iaf.

Liten filmsnutt från förmiddagens promenad.

Mina underbara kissar ligger och gosar på min mage.

/ Hella.