Blod/vilt spår

Precis inkommen efter alla promenader samt en aktiveringspromenad med en av daghundarna. Aktiveringspromenaden bestod till stor del av ett blod/vilt spår på kanske 50-60m. Nikki som aktiveringspromenaden gjordes med älskar verkligen detta, hon är en ganska så självständig dam och t.ex lydnad skulle nog inte passa henne men hon vill ju såklart arbeta och att få jobba med dessa typer av övningar är verkligen hennes grej och när nosen väl är satt i backen finns det nog inte mycket som skulle störa denna lilla dam, hon arbetar på tills hon funnit slutet helt enkelt! När ett spår ändå var lagt passade jag på att roa några av de andra hundarna när det för en gångs skull fanns tid över såhär på eftermiddagen.

Mandie som tidigare har testat på blod/vilt spår två gånger fick försöka sig på detta, i mina ögon lite svårare och längre spåret. Jag tog ut henne och vi började med att leka för att få upp energin och få henne att bli lite mer på. När leken var som roligast sprang vi bort mot spårets start tillsammans. En liten fröken hoppade efter mig och undrade vad vi skulle hitta på. Jag satte henne ner och belönade med en liten godbit innan jag pekade ner mot marken och sa: blod(fråga mig inte varför jag valt ordet "blod" men jag tyckte det passade bra en gång i tiden när Martie började med detta;)). Mandie satte nosen i backen och började nosa omkring, de första 3-4m rörde hon sig fram och tillbaks och gick alltså inte vidare men efter kanske 1min släppte det och hon började röra sig framåt i spåret. Jag berömde med lugn och ganska så tyst röst för att inte störa själva nosarbetet. Ungefär i mitten av spåret fick hon upp farten, hela tiden med nosen i backen och då kände jag att jag kunde höja rösten något och berömma. Mitt röstberöm tycktes inte störa henne utan tvärtom så verkade det som att det triggade igång henne mer för fram for hon med bra fart tills spårets slut!

Tycker hon var jätteduktig, spåret var ju både längre och svårare än vad hon tidigare testat men hon arbetade på med glädje och följde spåret och inte ens endaste gång behövde jag "visa tillbaks" henne(alltså om hon skulle lämna spåret helt men fortsätta arbetet) till spåret. Det märks att min lilla fröken älskar att få arbeta med nosen och det är ju toppen - nosarbete och övningar är stärkande, som hund måste man klara det själv, husse/matte är ju ganska chanslösa mot en hundnos ;) och att klara något själv stärks självkänslan av. Det var ganska så roligt att se, när hon var precis på spåret visade hon ett mycket tydligt självsäkert kropps språk såsom hållningen och den stolta svansen rakt upp och viftandes medan när hon fick jobba på lite för att komma rätt, t.ex i de två svängarna så sänkte hon svansen, där vart hon lite osäker på vad hon skulle göra. Men så kom hon rätt och det självsäkra kroppsspråket kom tillbaks och i slutet av spåret var det både fart och självsäkerhet så det kändes toppen att det blev så på slutet!

Väl inne ville hon ut igen - få jobba mer! Men det dröjde inte många minuter därefter innan hon somnade djupt!

Även Martie fick komma ut och spåra - vallhunden som inte längre vallar men gärna spårar det mesta som han blir tillsagd att spåra. Marties tempo i spåren/nosövningarna varierar från gång till gång. Oftast är det full fart framåt och inte heller håller han alltid nosen i backen utan slår på vittringen ibland, måste säga att han ser förbaskat rolig ut då för han liksom sträcker ut halsen så långt han kan och så småspringer han. Idag var det inte alls det tempot jag brukar få se men nog jobbade han på och när jag tog ut han och satte på hans tecken visste han precis vad som skulle göras och buffeln både hoppade på mig och skällde innan jag skickade ut honom i spåret. Idag blev det istället lite halv lunkande men bra gick det ändå.

Sist ut var Märta, kanon corgin. Här finns det inget mellanting, det är ON eller OFF. I arbete, mer eller mindre alltid ON! Kanon corgin flög ordagrant ut i spåret och struntade i att lukta i svängar utan flög bara igenom dom och det tog inte lång tid innan hon nådde slutet. ;)

/ Hella.