Lilla spöket Mandie

Min lilla fröken har inte tidigare varit "spökig" av sig, då menar jag att t.ex reagera över skuggor, soptunnor, påsar m.m under promenaderna. "Tillfällig" rädsla/osäkerhet för vardagliga föremål som hon tidigare stött på flera gånger.
Visst har jag märkt att hon är unghund så det skriker om det vissa dagar då hon kan stänga av sina öron helt för att sedan vända totalt och vara super lyhörd och lydig.

Nu tror jag dock vi befinner oss i en sådan där typisk spökperiod, kanske löpet också kan vara en bidragande faktor till det? Ja menar, inte nog med att som händer i skallen och kroppen vid denna tid(11mån) så ska också ännu mera hormoner ut och fara omkring hehe.

Exempel på Mandies spök beteenden:
- Härom dagen när vi var ute på vår långpromenad gick vi förbi grannhuset, grannen hälsade glatt från den busken hon stod och krattade i och berömde Mandie för hur vacker hon är. Mandie vart som vanligt tokglad när hon hörde en människoröst men såg sedan ingen människa. - Morr, kom det från min lilla fröken. Grannen klev fram från busken och talade lugnt till Mandie och åter igen var Mandie sitt glada jag.

- Under samma promenad stötte vi på en människa med hund, hunden hade flexikoppel på sig och stod "gömd" i buskagen. Mandie hörde att det prasslade och vädrade i luften men kunde inte se någon hund. Hon blev stel som en pinne och frös. När väl hunden kom ut från buskaget var hon glad och "släppte" det.

- Under kvällspromenaderna kan hon reagera över plötsliga ljud, någon som slänger soporna och det smäller till i soptunnan, platspåsar som blåser och nu när de blåst en del, grenar som trillar ner från träden.

Nu tycker ju jag att detta är fullkomligt normalt för en 11 månaders hund, alla hundar går väl igenom en sådan här period mer eller mindre och sålänge det inte blir några problem eller kvarstående rädsla/osäkerhet så är det väl ingen fara. Eller vad tycker ni?

Mandie släpper ju sådana här saker väldigt fort och det fungerar bra med att avleda henne, föremål brukar jag och Martie gå fram och "klappa och hälsa" på utan att ge henne uppmärksamhet och snabbt vill hon ju vara med och är där framme och nosar, upptäcker själv att det var ingen fara. Tror dessutom säkra Martie kan vara en hjälp för henne, han bryr sig inte om mycket min härliga herre så han knallar på i vanligt tempo och undrar varför lillsyrran står och stirrar ibland. Kan se att Mandie ibland kollar på Martie och letar efter en reaktion hos honom, det kommer ju ingen och även hon knallar vidare.

Lill spök-rottan. Så vacker så jag smälter..

/ Hella.