Albano besök

Så har man för ett litet tag sedan kommit hem från Albano djursjukhus där Martie idag hade en tid för att få sitt högra bakben kollat.

Där satt jag i väntrummet och gick igenom det värsta tänkbara scenariot i skallen så jag fick alldels ont i magen, ni vet som man alltid gör - jagar upp sig själv.

Vi fick iaf komma in och en specialist kände, klämde och vred på Martie som stod blixt stilla på bordet. Hon kunde inte känna något speciellt och inte heller reagerade Martie på beröringen som skulle kunna betyda att det var just där han hade ont. Vi gick ut en sväng och fick både gå, trava och springa framför veterinären som tittade på hans rörelser.

Därefter gick vi in igen och beskedet fick en stor klump i magen att lösas upp: Det är inget fel! Tvärtom, han rör sig mycket fint och troligen - som för oss människor kan det ha varit så att han slagit i tassen eller sträkt sig som orsakade den ojämna gången men att det helt enkelt läkt ut sig av sig själv.

Knallade hem från Albano med ett stort leende på läpparna, även Martie var nog glad som fick lämna det underliga stället, glatt strosade han omkring och luktade på hemvägen i raskt tempo.

Ikväll tänkte jag att det dels blir lite apportering för mina hundar, för Mandie som ännu inte kommit så långt som Martie blir det såklart beröm och belöning för visat intresse och att ens vilja ta apportblocket i munnen.

/ Hella.