Hundbus och viltspårs söndag

Igår hämtade Rebecca och Flingan upp mig och Mandie för att åka upp till skogen där vi la ett viltspår och medan spåret fick ligga till sig gick vi ut på golfbanan där tjejerna busade järnet medan vi tvåbenta fikade lite i den underbara vårsolen.

Tjejerna har ju så himla kul tillsammans, man kan inte annat än att bli lycklig i själen när man ser dom tillsammans! Men det är lite skillnad nu om man jämnför med för ett par månader sedan, de är lite bomull i öronen och min tjej är ständigt på jakt efter en kille nu för tiden. Knashund, men det ska väl ge med sig om någon vecka.. hoppas jag! :)

Efter ca 1 timme åkte vi tillbaks och tog spåren. Mandies spår var ca 200m skulle jag gissa på. Detta var ett nytt område för oss att spåra i och när jag la spåret kom jag plötsligt ut på ett öppet fält så där la jag ut lite mer blod än vanligt eftersom Mandie inte spårat så mycket på fält innan och dessutom blåste det en del igår. Det var två lätta svängar i spåret också. Mandie nosade upp spårstarten själv och satte igång ett fokuserat arbete i ett bra tempo(var nog bra med bus innan för annars kan hon vara lite för ivrig i spåren), väl ute på fältet snurrade hon omkring lite men det hade jag nästan väntat mig, efter några snurrar kom hon rätt och då var det raka vägen ut till klöven som hon stolt tog i munnen och bar tillbaks, så det är inget tvivel om att klöven verkligen är en belöning för henne.

När vi sedan skulle lasta in hundarna i bilen igen bestämde sig Mandie för att lägga sig platt ner på marken för att vägra lämna ifrån sig sin klöv, knep ihop käften och var inte alls direkt samarbetsvillig. Mandie har tidigare visat upp detta vaktbeteende på ett vanligt gnagben, då efter tips från våra uppfödare fick vi ordning på detta problem genom att göra det till en aktivitet tillsammans och idag vaktar hon inte något(=mat, vanliga gnagben, pinnar, leksaker m.m). Så egentligen är jag väl inte jätte förvånad över att hon visar upp detta beteende kring något jätte jätte smaskigt men det är ju såklart inte för den sakens skull accepterat. Så i veckan ska vi åka med Rebecca och köpa riktiga råa ben som är såå goda och såå värda att hålla hårt i enligt Mandie och då fortsätta och repitera träningen hemma med att göra det till något vi gör tillsammans. I fortsättningen ska jag också se till att hänga upp/fästa klöven så hon inte får chansen att ta den själv och göra den till sin egen eller hur man ska säga. Aja, det är bara att fortsätta träna. Känns inte som någon omöjlighet direkt och eftersom det gav med sig snabbt innan med ett vanligt gnagben så utökar vi bara träningen nu fast med något mer eftertraktat.

Vi hade iaf en jätte härlig vårdag med bästaste tjejkompisarna jag och Mandie! :)
Idag får jag nycklarna till nya lägenheten så ni kan väl gissa vad jag kommer syssla med i veckan? Hehe

/ Hella.

Men varför?

Jag undrar lite över en sak.. varför ska folk ha sina familjehundar skällandes ute på tomten ensamma?

Igår på kvällspromenaden med Martie och Mandie, som inte ens var speciellt lång igår såg vi 3st hundar som vistades ute ensamma på sina inhägnade tomter, skällandes och gormandes.

Nu har jag inte tomt själv och nere hos mamma och pappa har vi inte inhägnat men visst skulle jag uppskatta staket runt deras tomt men inte tusan för den sakens skull att hundarna ska vistas där ute själva, bygga upp ett vaktbeteende och springa runt och gorma så fort de hör eller ser någon i närheten. Själv tycker jag det är ett mycket märkligt vis att aktivera sin hund på, för det är ju just vad det blir.. en aktivitet att vakta något som inte behövs vaktas i den graden..

Det mest märkliga är att dessa hundar står och gormar och gormar, minut efter minut och inte en människa syns till eller hörs, detta accepteras tydligen eller är kanske t.o.m uppskattat(?).

Aja, jag behövde nog bara skriva av mig lite för jag förstår inte fenomenet med att ha hunden ute ensam sådära. Nu ska vi gå ut på kvällspromenaden, får se hur många vakthundar vi ser denna kväll i det lugna lilla bostads och villa området vi bor i.

/ Hella.

Mandie träning 23/3

Var precis ute med Mandie och körde lite lydnad, gick jättefint idag tycker jag! En vaken liten tjej som hängde på med massor av vilja och positiv energi. Avslutade träningen när det gick som bäst och när Mandie tyckte det var som roligast, de där är något jag måste lära mig bättre för man tycker ju att det är så kul när det går bra att man fortsätter men så börjar motivationen dala och det vill vi ju inte! Använde såklart godis som belöning men även leksak, hon var riktigt på leksaken idag vilket var extra kul eftersom hon brukar tappa intresset för den ganska så snabbt annars. Liten trött fröken kom sedan andfådd in och la sig pladask på golvet, kan säga att även jag var ganska så andfådd efter vår vilda lek(belönings leken alltså) ute!

Linförlighet/fritt följ: Använde godis till att börja med som belöning och Mandie hängde fint på, bra position. Svängarna blir allt bättre och bättre tycker jag, får med henne på ett annat sätt nu än innan när det kändes som hennes tempo avtog i svängarna. Fick till några riktigt snygga helt om halt. Även språng marschen gick fint, ingen jojjo idag heller utan alla tassar i backen, snygg position. Övergick sedan till att varva mellan godis och lek som belöning. När vi använde leksaken som belöning fick jag trigga igång henne lite innan för att få upp hennes intresse för leksaken och göra den "värdefull".

Fotposition: Jag blir verkligen imponerad över Mandie i detta moment! Har ju inte lagt ner energi på att "pilla" i positionen utan är glad att hon ens förstått att man ska sitta vid sidan. Vid varje träningspass tycker jag det går allt bättre och bättre. Som i språng marschen, jag har ju saktat in tidigare men testade idag att göra ganska så tvära inbromsningar och Pang, så slår hon ner rumpan i backen och snyggt också! Helt om halt så trippar hon nästan på tå, är super fokuserad och när jag stannar, pang - och rumpan ner i backen!

Inkallning: Fungerade helt okej idag, var väl inget jätte tempo i inkallningen och skulle nog haft med mig favoritbollen som belöning. Men hon gjorde vad jag bad henne om så jag ska inte klaga. "Stanna" blir allt klarare för henne och att gå 5-7m bort och vänta i några sekunder innan jag kallar in fungerar bra, tidigare var avståndet kortare och jag vågade inte vänta speciellt länge innan jag kallade in.

Platsläggande: Att ligga kvar på stället är lite klurigt för en dam som ganska nyligen förstått sig på "stanna kvar" men har henne gåendes vid sidan, stannar, ber henne att lägga sig ner. Stannar kvar på platsen i kanske 5sek innan belöningen kommer. Utökar med att röra mig runt om henne, backar ifrån henne en, två steg och sedan tillbaks. Så det går framåt!

Nu är helgen här igen och imorgon väntar lite jobb för min del mitt på dagen, sedan blir det lydnad med bägge hundarna och på söndag blir det spårträning med Rebecca och småtjejer! Skoj, hoppas vädret blir lika fint som idag! :)
Och vet ni vad? På måndag får jag nyckeln till nya lägenheten så nu är det inte alls långt kvar!!

/ Hella.

Lättnad

Mandie hos veterinären.

Igår var jag och Mandie iväg till djursjukhuset Albano där vi fick träffa en hudspecialist som skulle kolla på Mandies kala fläck på halsen.

Det var en tokglad och höglöpande hund som gjorde entré med en något nervös matte släpades därbak i kopplet kan jag säga, har ju suttit och läst och alla möjliga läskiga hud åkommor den senaste tiden.

Väl inne hos veterinären tog sig både sköterska, veterinär och de två "praktikanterna" en titt på fläcken. Mycket snart kunde jag sluta upp och hålla andan när veterinären sa: Det ser inte ut som någon inflammation eller hudsjukdom just nu(hon mena på att hon kan inte grantera något men att det iaf inte såg ut som det i detta stadie).
Tack Tack Tack! Vidare berättade veterinären att fläcken såg väldigt fin ut och vad som helst kan ha hänt för att pälsen just där skulle "dö" och trilla av. T.ex när hon ryckt till i kopplet och halsbandet kan ha bränt emot, ett tjuvnyp av en hundkompis, ja whatever egentligen. Vi kunde igår också se att det börjar komma tillbaks några få hårstrån på det nakna området.

Hon tyckte att vi skulle avvakta och om 3veckor ringer hon upp mig för att höra om hur det gått, givetvis ska jag ju ringa tidigare om det blir värre. Men nu hoppas jag på att fläcken växer igen och inte blir större eller att hon får flera nakna områden, vilket då skulle kunna tyda på sjukdom.

Undersökningen gick fort och Mandie charmade nog alla i rummet, så snäll och lätthanterlig min lilla fröken! Eftersom det gick så fort tyckte veterinären att vi lika gärna kunde ta upp Mandie på bordet(hon fick vara på golvet under hela undersökningen) och träna just lite "veterinärs hantering". Så upp med en liten glad hund på bordet, där hon fick godis och mjuka ord medan de pillade i öron, mun m.m. Super ju! :)

Nu väntar jag på att daghundarna ska gå hem och sedan blir det träning med de egna hundarna! Kul!

Flingan o Mandie. Kass mobilbild, I know men man blir så
lycklig av att se samspelet mellan dessa två underbara tjejer så
var bara tvungen att lägga in den! :)

/ Hella.

Lilla spöket Mandie

Min lilla fröken har inte tidigare varit "spökig" av sig, då menar jag att t.ex reagera över skuggor, soptunnor, påsar m.m under promenaderna. "Tillfällig" rädsla/osäkerhet för vardagliga föremål som hon tidigare stött på flera gånger.
Visst har jag märkt att hon är unghund så det skriker om det vissa dagar då hon kan stänga av sina öron helt för att sedan vända totalt och vara super lyhörd och lydig.

Nu tror jag dock vi befinner oss i en sådan där typisk spökperiod, kanske löpet också kan vara en bidragande faktor till det? Ja menar, inte nog med att som händer i skallen och kroppen vid denna tid(11mån) så ska också ännu mera hormoner ut och fara omkring hehe.

Exempel på Mandies spök beteenden:
- Härom dagen när vi var ute på vår långpromenad gick vi förbi grannhuset, grannen hälsade glatt från den busken hon stod och krattade i och berömde Mandie för hur vacker hon är. Mandie vart som vanligt tokglad när hon hörde en människoröst men såg sedan ingen människa. - Morr, kom det från min lilla fröken. Grannen klev fram från busken och talade lugnt till Mandie och åter igen var Mandie sitt glada jag.

- Under samma promenad stötte vi på en människa med hund, hunden hade flexikoppel på sig och stod "gömd" i buskagen. Mandie hörde att det prasslade och vädrade i luften men kunde inte se någon hund. Hon blev stel som en pinne och frös. När väl hunden kom ut från buskaget var hon glad och "släppte" det.

- Under kvällspromenaderna kan hon reagera över plötsliga ljud, någon som slänger soporna och det smäller till i soptunnan, platspåsar som blåser och nu när de blåst en del, grenar som trillar ner från träden.

Nu tycker ju jag att detta är fullkomligt normalt för en 11 månaders hund, alla hundar går väl igenom en sådan här period mer eller mindre och sålänge det inte blir några problem eller kvarstående rädsla/osäkerhet så är det väl ingen fara. Eller vad tycker ni?

Mandie släpper ju sådana här saker väldigt fort och det fungerar bra med att avleda henne, föremål brukar jag och Martie gå fram och "klappa och hälsa" på utan att ge henne uppmärksamhet och snabbt vill hon ju vara med och är där framme och nosar, upptäcker själv att det var ingen fara. Tror dessutom säkra Martie kan vara en hjälp för henne, han bryr sig inte om mycket min härliga herre så han knallar på i vanligt tempo och undrar varför lillsyrran står och stirrar ibland. Kan se att Mandie ibland kollar på Martie och letar efter en reaktion hos honom, det kommer ju ingen och även hon knallar vidare.

Lill spök-rottan. Så vacker så jag smälter..

/ Hella.

Helg, igen!

Så var helgen här igen! Veckorna bara rullar på i rasande fart, det gör mig iofs inget då jag flyttar om 2veckor och gärna vill att tiden ska rulla på tills dess. ;)

Mina hundar har nu ätit färskfodret Vom og Hundemat i en veckas tid och jag är jättenöjd! Mandie som tidigare bajsat som en mindre häst bajsar nu lika mycket/mindre än katterna, även Martie bajsar mindre även om jag tyckte han bajsade normalt tidigare. Det betyder ju att de kan ta upp mer av maten och näringen så det känns toppen! De blir nästan som två vilddjur på ögonen när man börjar plocka fram fodret och tycker det är sååå himla gott!

Något mindre trevligt däremot.. När jag var och hämtade fodret berättade kvinnan i butiken att det kan ta ett litet tag innan kroppen "rensat" ut det gamla så att säga och då kan magen bli lite krånglig och "onormal". Märkte inte av detta de första dagarna men tidigare i veckan när Mandie satte sig och bajsade och jag därefter skulle plocka upp så kom det en stank så jag nästan trodde jag skulle svimma av, har aldrig känt en sådant lukt och jag är inte känslig kan jag säga! Herregud, vad är det egentligen vi stoppar i våra hundar när kroppen efter byte till något nyttigare och naturligare rensar ut något såndant här? Eller så kan min fröken stoppat i sig något annat härligt som jag inte sett men ändå.

I helgen tänkte jag ta med mig min lilla fröken höglöp och gå på Sätra äng, utanför hägnet de byggt upp i hopp om att whippeten Noah ska gå in där(ni vet hunden som nu varit på rymmen i över ett år och synts till b.la här i Danderyd då han troligen vandrade över isen förra året från Solna där han bor). Läste på Noah bloggen att de b.la efterlyser löptikar som kan gå vid hägnet så han blir mer intresserad av det, så nån nytta ska vi väl göra av det här löpet då min fröken över lag är ganska så trött och t.o.m lite små grinig hehe. Kika gärna in i Noah bloggen.

Lydnadsträning står också på schemat i helgen och såklart ännu mera packning! Hittills har bara de saker som jag inte använder dagligen packats ner, nu kanske det börjar bli dags att packa resten av sakerna också. Är förvånad själv över hur mycket jag lyckats stuva in i den lilla lägenheten på bara lite mer än ett år.

Mandie 5½ vecka gammal. Helt ofattbart idag att
hon varit såhär liten!

/ Hella.

Lite stolt faktiskt..

Helt människo relaterat inlägg:

Jag kan faktiskt vara ganska så duktig ibland, skulle nog t.o.m kunna kalla mig lite huslig hehe.
Härom dagen stod jag och diskade, när jag tömde diskhon hördes ett underligt läte från rören och vattnet slutade att rinna ner. Kliade mig i skallen och undrade vad f*n jag skulle göra nu då..
Efter lite "googlande" så fick jag fram att allt vatten skulle ösas ur, så sprang som en tok mellan köket och badrummet tills allt vatten var borta. Kokade därefter vatten och hällde det rakt ner i avloppet. Bubbel bubbel hördes det från rören, proppen lossnade lite grann men inte helt. Igår köptes en vaskrensar och medel för just proppar i rör.

Började med vaskrensaren, helt fantastisk uppfinning! Har aldrig använt en tidigare men på bara några sekunder försvann proppen. Använde medlet också så inget skulle ligga kvar nere i rören och nu kan jag diska igen! Härligt!

Detta kanske är lätt som en plätt för för andra men jag har faktiskt bara bott ensam i lite mer än ett år och aldrig varit med om detta! Så jag får vara lite stolt tycker jag! ;)

/ Hella.