torsdag 18 augusti 2011

Hundar och barn

Detta har jag funderat lite över och tänkte skriva av mig lite ang detta. Jag har en kompis som jobbar på dagis("människo dagis") och vi har under våra samtal kommit fram till att många problem eller funderingar som finns kring "barn hållning" finns också i min verksamhet - "hund hållning".

Man säger att man inte ska jämnföra hundar med barn och visst det är sant, till viss del känner jag. Hundar kommer alltid vara hund och vi människor, vi är helt olika arter och även om vi får en större förståelse för varandra kommer vi aldrig att prata samma språk, det går alltså inte att se hunden - en annan art som ett barn men samtidigt är hunden en högt älskad familjemedlem som tar en stor plats i varje familjs eller persons liv så att vi ser den lilla valpen och ger den denna varsamma och ömma omvårdad som ett barn är väl inte konstigt.

Sen kan det också gå till överdrift, jag tänker på den lilla väskhunden med kläder och accessoarer där hunden har blivit människans, i mina ögon trasdocka. Hunden får inte vara hund och kan inte uttrycka sig på samma sätt i hundspråket och andra hundar har också svårt att läsa denna hund. Detta tycker jag är förfärligt, tänk er själva att ständigt bli missuppfattade när ni ska uttrycka er och kanske utsatt för hot över nått ni inte kan rå för. Sen om hunden är i behov av t.ex en tröja eller ett täcke, om jag då väljer ett rosa eller ett neutralt svart spelar väl mindre roll när hunden ändå är i behov av extra värme eller skydd.

Det jag menar är att så länge vi har klart för oss att hunden aldrig kommer bli som ett barn för oss, att det är en annan art och visar förståelse för denna underbara art är det väl endast positivt om vi ger våra hundar den ömheten, omvårdnaden och kärleken en förälder ger sitt barn.

Så ja, på ett sätt tycker jag att man kan jämnföra hundar med barn. När Martie kom hem till mig och nu Mandie blev mitt liv helt annorlunda för de kräver så mycket av mig och jag hade inte varit densamma eller lika ansvarstagande utan hund. Jag älskar de bägge(ja alla mina djur så klart!) så högt och i den stunden de gjorde entré i mitt liv så förändrades mitt liv. Det är mitt ansvar att skydda de och ge de en trygg uppväxt och tillvaro samt att vara en bra "ledare" vilket i mina ögon är att ge hunden tak över huvudet, mat och vatten samt den motion och aktivering just mina hundar kräver för att de ska må bra. Är det inte lite vad föräldraskap handlar om också?

/ Hella.

1 kommentar:

  1. Suck ja, jag har en tjejkompis som verkligen behandlar sin chihuahua som sin bebis. Helt vidrigt. Han kan inte ens sitt eller ligg. Om han ens lever längre...

    (och nej, jag kan inte kommentera om jag inte kommenterar anonymt så du vet ;))

    Kram Rebecca

    SvaraRadera