tisdag 20 maj 2014

Olyckan har varit framme..

I lördags kväll visade Mandie för första gången i sitt tre åriga liv upp en grinig sida mot oss tvåbenta, jag stod i chock.. var kom det här ifrån? Jag var beredd att ta henne till alla möjliga på måndags morgonen för att utreda om hon hade ont någonstans(något hon inte uppvisat men man kan ju aldrig veta) för detta beteende stämde verkligen inte ihop med vem Mandie är.

Söndagen kom och Mandie var som vanligt om än lite låg. När kvällen sänkte sig och vi satt i soffan tyckte jag Mandie låg och slickade lite väl intensivit på sin ena framtass. Vid en närmre titt såg jag att trampdynan - den övre som de inte går på var helt sönder. Det svarta var delvis borta och det såg ut som att spetsen skulle trilla av, kort sagt såg det mycket smärtsamt ut. Jag tvättade rent och kunde inte göra så mycket mer än att vänta tills måndags morgonen.

Imorse åkte vi in till Albano djursjukhus och fick komma in på akuten. Trampdynan var ju ganska illa skadad men de ville undvika att sy i den så nu går fröken på smärtstillande i en vecka, bär tratt och ska få såret rengjort efter varje promenad ordentligt. Om det inte blivit bättre eller t.o.m sämre tills nästa vecka ska vi tillbaka.

Tratten är ju mycket konstig tycker Mandie som aldrig tidigare har använt en men märker redan att min glada, fjantiga tokweiler är på väg tillbaks och hoppas att hennes grinighet i helgen endast berodde på det läskiga såret i tassen.

Man brukar väl säga att olyckor aldrig kommer ensamma va? I detta fall stämmer det.. När vi satt på bussen på väg hem från djursjukhuset fick Mandie tugga på ett litet tuggben jag hade med till henne. Då tratten besvärade henne hjälpte jag henne genom att hålla i benet medan hon tuggade. Benet vart mindre och mindre, mina händer allt mer ner dreglade.. och så bet fröken fel och bet i mattes tumme istället för benet. Jag måste ha blivit helt chockad för jag sa ingeting utan tittade bara ner på min stackars tumme som de rann blod ifrån. Som tur var skulle vi precis stiga av bussen och hemma sköljde jag ordentligt och såg att det var två ingångs hål på vardera sida av min tumme. Fy f*n vad ont det gjorde och fortfarande gör! Ska avvakta tills imorgon och se hur det känns, annars kanske det blir ett doktorsbesök för mig med.

Nu ska bedövande flickorna här gå och sova, det har varit en lång och påfrestande dag!

/ Hella.

4 kommentarer:

  1. Usch men har dom ont så är det naturligt att de beter sig konstigt så tror och hoppas att det är så även denna gång! Krya på er nu!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men precis och jag är på ett sätt glad åt Mandies skada som troligen utlöste det beteendet för som du säger, det är fullt naturligt och betyder inte att det är något fel i skallen på hundarna. Tack så mycket Anna! :)

      Radera
  2. Men stackars liten :(
    Trampdynor är inget roligt när det blir problem med dom :/ Hoppas det läker ihop fint nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, är ju liksom lite svårt att låta de vila så pass mycket som man skulle vilja/behöva för snabbast läkning. Tack så mycket! :)

      Radera