I lugnan ro går man till jobbet på morgonen, tycker det är ganska så vackert ute och glad att Martie slipper bli alldels lerig när det är frost på marken. Väl framme börjar jag rota efter nycklarna i jackfickan och håller kopplet lite löst i handen, Martie sitter så snällt vid min sida och väntar på att jag ska öppna dörren.
Men så plötsligt.. jag känner hur kopplet dras ur handen på mig innan jag hinner reagera och greppa tag om det. Bort springer en glad hund efter hare..
Nu är det så att Martie är galen i harar och annat smått man kan jaga efter, däremot brukar han(när han får chansen, vilket inte är ofta!) endast jaga med synen. Alltså om haren försvunnit och inte längre är synlig brukar han nosa omkring lite för att sedan återvända till mig. Jag tänkte först att det var väl vad han skulle göra även idag, så jag ropade för att göra mig påmind så den håriga hunden inte skulle gå ut på promenad själv.
Men nej, såklart så ska Martie jaga och spåra hare idag! Jag ropar och ropar, springer i den riktningen han sprang. Hjärtat har jag nu i halsgropen då han snart varit borta i 5 minuter(min hund är mer eller mindre aldrig utan synhåll och om det händer så kanske det rör sig om 1min max!). Jag bara väntar på att jag ska höra ett hund skrik och en smäll från en bil, de värsta tänkbara bara snurrar runt i skallen på mig samtidigt som jag ropar.
Så hör jag ett Voff från motsatt riktning, jag hör att det är Martie och skyndar åt det hållet. När jag kommer ut på vägen kommer min håriga glada hund gåendes tillsammans med en man. Jag skyndar mig fram till dom och blir mött av en glad hund som vill hoppa upp på mig. Mannen säger att Martie kan springandes och fick syn på honom och hans pudel.. aha, nästa motgång denna morgon tänker jag då Martie inte alltid är säker på andra hundar, på så sätt att han kan vara lite bufflig och "stöddig", inte arg eller så man att han ska spela lite "matcho-kille". Var han snäll? frågade jag direkt. Jadå, svarar mannen. Jag tackar så otroligt mycket för att mannen tog tag i Marties koppel och höll honom tills jag kom.
Tänkte gå över med en blomma senare i eftermiddag för det är inte alla som är så trevliga och bemötande när de fått en springande hund efter sig på morgonpromenaden - med all förståelse!
/ Hella.
Usch vad läskigt! Pedro sprang iväg efter något djur en gång när han var valp och var borta i ett par minuter, och det var ju inte länge men så himla rädd jag var! Jag kommer precis ihåg känslan! Och Pedro tyckte nog att det var läskigt, för efter det har han aldrig sprungit iväg igen, peppar peppar...!
SvaraRadera/Daniela
Väldig söt bild på Martie förresten ;)/Daniela
SvaraRaderaOm de förstod vilka "gråa hår" de ger oss hundarna! ;)
SvaraRaderaMartie är ju som Pedro väldigt enkel att ha lös, håller sig alltid i närheten osv men det här med harar(som det också finns gott om här), då går det inte att få stopp på honom.
Martie tackar så mycket! :)