torsdag 22 mars 2012

Lättnad

Mandie hos veterinären.
Igår var jag och Mandie iväg till djursjukhuset Albano där vi fick träffa en hudspecialist som skulle kolla på Mandies kala fläck på halsen.

Det var en tokglad och höglöpande hund som gjorde entré med en något nervös matte släpades därbak i kopplet kan jag säga, har ju suttit och läst och alla möjliga läskiga hud åkommor den senaste tiden.

Väl inne hos veterinären tog sig både sköterska, veterinär och de två "praktikanterna" en titt på fläcken. Mycket snart kunde jag sluta upp och hålla andan när veterinären sa: Det ser inte ut som någon inflammation eller hudsjukdom just nu(hon mena på att hon kan inte grantera något men att det iaf inte såg ut som det i detta stadie).
Tack Tack Tack! Vidare berättade veterinären att fläcken såg väldigt fin ut och vad som helst kan ha hänt för att pälsen just där skulle "dö" och trilla av. T.ex när hon ryckt till i kopplet och halsbandet kan ha bränt emot, ett tjuvnyp av en hundkompis, ja whatever egentligen. Vi kunde igår också se att det börjar komma tillbaks några få hårstrån på det nakna området.

Hon tyckte att vi skulle avvakta och om 3veckor ringer hon upp mig för att höra om hur det gått, givetvis ska jag ju ringa tidigare om det blir värre. Men nu hoppas jag på att fläcken växer igen och inte blir större eller att hon får flera nakna områden, vilket då skulle kunna tyda på sjukdom.

Undersökningen gick fort och Mandie charmade nog alla i rummet, så snäll och lätthanterlig min lilla fröken! Eftersom det gick så fort tyckte veterinären att vi lika gärna kunde ta upp Mandie på bordet(hon fick vara på golvet under hela undersökningen) och träna just lite "veterinärs hantering". Så upp med en liten glad hund på bordet, där hon fick godis och mjuka ord medan de pillade i öron, mun m.m. Super ju! :)

Nu väntar jag på att daghundarna ska gå hem och sedan blir det träning med de egna hundarna! Kul!

Flingan o Mandie. Kass mobilbild, I know men man blir så
lycklig av att se samspelet mellan dessa två underbara tjejer så
var bara tvungen att lägga in den! :)

/ Hella.

3 kommentarer:

  1. Jag känner igen oron som tär på en när man inte vet om ens älskade fyrbente vän är allvarligt sjuk. Amber har också haft en del "hudproblem" men som tur var så var det inget farligt, men vi blev extra oroliga när vi vet att hennes mamma har dött av hudcancer:(. Men det är i alla fall skönt att de gillar att besöka veterinären, jag har också en som charmar och pussar veterinären.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en sån otroligt jobbig känsla. Situationer som dessa önskar man att de kunde tala och berätta lite mer för oss! :)

      Vad skönt att även Amber har ofarliga "hud åkommor", förstår er ora med tanke på mamman. Hur yttra det sig på Amber?

      Men visst är det roligt att ge till vet. att veta att man har en hund som finner sig i hanteringen och t.o.m är glad och framåt på ett annars kanske lite läskigt ställe. :)

      Radera
    2. Ja, visst önskar man att man kunde få svaret på vad som är fel lite fortare, vi fick vänta över en månad för att få svar på vad det var. Det hon hade såg ut som någon sorts fettkulor som växte sig ganska fort till 1 cm stora, då fick hon i alla fall antibiotika men det tog ca 2 veckor innan kulorna torkat och minskat i storlek. Nu är de i alla fall helt borta.

      Radera